Tjaa. Asså i ärlighetens namn måste jag säga att detta varit det mest produktiva och roligaste jullovet jag någonsin haft. Var ledig från jobbet nån dag innan nyår och började faktiskt med mitt gymnasiearbete och kom rätt långt! Som en person som nästan aldrig lyckas börja med saker i tid är jag riktigt stolt. Ska försöka bli klar nu innan skolan börjar igen men hinner jag inte det är det i alla fall ingen fara på taket. 

 

På nyårsafton hängde jag hemma hos Paula med massa andra KG-människor och det blev verkligen jättelyckat och svinroligt. Tappade dock bort min telefon och stannade kvar och letade i typ 1 timme men var sen tvungen att inse attden var gone och fick att åka hem utan den och kom hem runt kl 5. Fick sen reda på att Fabian hittat den i sin ficka och råkat åka hem med den typ en timme tidigare haha, fick tillbaka den dagen efter i alla fall och (tro det eller ej) det var rätt skönt att slippa telefonen för en gångs skull..

 

 

 

Dagen efter nyår jobbade jag, började dock först kl 13 så det var inte så farligt. Jobbade med massa roliga människor och tror faktiskt alla fortfarande var lite onyktra för jäklar vad det var flummigt. Det var riktigt kul och vi hade knappt några gäster(och de gäster som kom var ju förmodligen rejält bakis också så no pressure lix) på hela dagen så vi stod mest och pratade och skrattade massor, riktigt mysigt var det. Jobbade bara fem timmar men på grund av att det inte fanns något att göra känns det som att jag jobbade typ 10+ och det kändes helt klart som min längsta dag på jobbet någonsin. 

 

Har jobbat varje dag sen dess och trivs så jävla jävla bra där just nu. Det har varit så skönt att bara kunna sluta tänka på skolan och allt som hör till vardagen och spendera varje dag på ett ställe jag trivs på istället för typ hemma i soffan. Har fått massa nya kompisar och halv-kompisar och känner mig, hur klyshigt det än låter, som hemma. Tyvärr ska min favoritchef sluta om ett par veckor, det suger så jävla hårt och jobbet kommer att bli bi väldigt mycket tråkigare och alldagligare. Just nu känns det ungefär som att livet svävar lite på ett moln som snart kommer att gå sönder. Det är rätt smärtsamt att tänka på. Jag har lärt mig så mycket på massa olika plan dessa månader och jag ska verligen försöka bära med mig denna insikt i framtiden och försöka vara så bra som jag ser att andra kan vara. Allting har ju ett slut, men det är inte alltid man inser hur snart det kan komma.