life
Hallå hallå hallå! Jag skäms litegrann över min frånvaro här de senaste veckorna, men bara lite då jag tycker jag haft goda själ till att inte ägna stora delar av min fritid åt att sitta framför datorn. Det har hänt, och händer, vädligt mycket i vardagen den senaste tiden, skolan är mer krävande än någonsin och den enda anledningen till att jag faktiskt sitter här och skriver just nu är att det regnar något kopiöst utomhus, vilket är rätt deprimerande, så jag kan helt enkelt inte förmå mig att dyka ner i matteböckerna riktigt riktigt än, vilket jag egentligen borde. Utan jag väljer att i några minuter till unfly den tunga bördan skolan innebär just nu och skriver detta istället, en rätt okej deal måste jag säga.
Förra veckan fick vi besök av fransoserna vi bodde hos i Paris och avslutade därmed vårt utbyte och allt vad det inneburit. Det är rätt sjukt att de 6 veckorna vi var tvugna att vänta på att få se våra franska vänner igen var över på en sekund då det i början kändes som en evighet, men så vips var de här med oss och alla var glada. Vi klämde in tusen saker den veckan vilket var energikrävande så det visslar om det, men såhär i efterhand var det nog värt det hundra gånger om. Vi spelade laserdome, hade grillpicnick med brännboll på Djurgården, spelade massa fotboll, hade tacofredag med marrängsviss till efterrätt, gick på grönan, gick på cosmonova, hängde på diverse hamburgerställen, lagade crêpes, festade och dansade, och levde rätt mycket. I måndags åkte de hem och jag saknar dem. Jättemycket. Det här med att ha vänner i andra länder är spännande, men inte alls särskilt praktiskt, särskilt när man verkligen gillar att umgås med varandra och helst vill göra det rätt ofta, då går det ju inte, och lite plågsamt är det allt.
Igår var jag i stallet och det har blivit så fint, som det ju alltid blir i maj. Allting är grönt med massa gula prickar vilket påminner mycket om stallplanerna man gjorde på s.s när man var liten. Jag och Ella gjorde en ganska märklig stalltjänst vilken bestod av att flytta alla bänkar och bord som man äter vid på ridlägrena från skogsstallet där de stått under vintern, och ställa de på plats framför gula huset. Detta var lättare sagt än gjort då de dels var rätt tunga, samt att vi för att slippa gå en onödigt lång väg var tvugna att gå genom en hel hage, som för tillfället bebos av en häst i karantän som vi absolut inte skulle röra. Så samtidigt som vi bar på en träbänk var vi tvugna att då och då stanna och hoppa runt och skrika och vifta lite med en sopkvast för att skrämma iväg hästen som gång på gång kom lite för nära pga sällskapssjuk. Och att vi var tvugna att gå fram och tillbaka och hämta bänkar säkert 10 gånger gjorde ju att det hela tog sin lilla tid. Stalltjänsten tog närmre två timmar vilket nog till stor del berodde på vår inneffektivitet och oförmåga att lista ut vilka bänkar som hörde till vilka bord, men särskilt mycket gjorde det ju inte då den fina vädret bara gör det extra roligt att hänga i stallet. Efter lunchen och en tripp ner till hagarna vid vägen för att hämta hem hästarna från betet, hamnade vi hos Aud där vi åt isglass och pratade lite. Tillslut hade klockan blivit ganska mycket så jag bestämde mig för att åka hem och plugga inför mattenationella som är på fredag, istället för att rida. Främst för att jag inte finner det jätteroligt att flänga runt och rida dåligt på en häst jag inte vill förstöra, och för att mitt samvete mår bättre av att jag inbillar mig att jag åtminstone lagt ner tid på att försöka plugga, vare sig det händer eller inte.
För det andra(eller tredje eller fjärde, håller för tusan inte räkningen) så är jag lite orolig för mina fötter. Som jag kanske har skrivit innan är jag numera med i ett korpenlag som några i min klass startade. Vi heter FC St. Pauli och har en hemsida och allt, det är jätteroligt trots att jag inte riktigt kan spela fotboll)! Dock misstänker jag att mina ben inte mår särskilt bra av denna nya aktivitet som innebär att springa runt och sparka som en tok någon gång i veckan, med benskydd som klämmer och nya skor som inte sitter jättebra. Det är en vanesak, inbillar jag mig. Att min ena häl misshandlats grovt av mina konstigt tighta ridstövar under ett par månader bidrar ju inte heller till någon hög bekvämlighetskänsla i min kropps nedersta regioner, och att röra på påkarna snabbare än i sakta mak är för tillfället en plågsam upplevelse. Att åka och röntga foten finns ju dock inte på kartan i min hektiska vardag så jag biter ihop och gnäller lite här istället, det går ju an.
Nu kallar matteboken på mig, eller mitt dåliga samvete kallar på matteboken(?), och jag tvingas inse det bistra ödet denna dag har att erbjuda mig, jag måste bege mig gott folk. Vi ses snart(eller någon gång i framtiden) igen! HA DET.