Det börjar nu
Klockan närmar sig halv 1 och jag sover inte ikväll heller. Denna gången är det för att jag hamnat djupt ner i de där tankarna som dyker upp ibland, ganska ofta faktiskt, och nu kommit till en del insikter. Har suttit vid köksbordet i en och en halv timme och gråtit, och skrattat lite, och rett ut mina känslor jag haft de senaste året om saker och ting.
Det finns och har funnits så mycket människor i mitt liv, de har kommit och gått, vissa har bara jag släppt iväg för lätt. Jag har insett att det är dags för mig börja avsluta sånt som inte tillför mig någonting i livet, för jag har en tendens att hålla kvar för länge vid endel saker i hopp om att de kommer att bli bättre. Varifrån jag fått för mig det vet jag inte. Jag har gråtit så mycket för att jag nu förstår att det finns så många och så mycket jag saknar med hjärtat, som jag släppte taget om lite för lätt. Jag har prioriterat en del saker fel, kanske var det nödvändigt för att kunna uppskatta det jag en gång haft. Jag har saknat känslan jag haft i de där lyckligaste stunderna, ni vet att bara vara rent lycklig, och jag förstår nog inte förrän denna kväll hur stor betydelse vissa saker och människor faktiskt haft i mitt liv. Vad har jag kastat bort, var tog lyckan vägen och så vidare.
Saker tar slut. Det är dags att bryta upp ibland, nu. Jag har bestämt mig, jag har gjort ett val. I höst åker jag inte längre en timme utanför stan två gånger i veckan. Jag ska hitta tillbaka till det jag hade förut. Till kören och konfan, till de människor och platser som betytt allra mest. Jag ska börja om igen. Jag ska bli den lyckliga Sigrid jag träffade på ibland för några år sedan, hon ska finnas jämt.
Idag efter skolan åkte jag ensam till Stadium och spontantshoppade en skidhjälm, då jag behöver en att fästa min GoPro på. Det kanske är en bagatell för vissa, men jag var så jävla stolt över mig själv när jag kom hem och helt utan förvarning köpt en jäkla hjälm. Det är bland det bästa jag åstadkommit den senaste månaden.
Och jag ser ut som en teletubbie.
