Jahapp, så kom den i år igen, julen alltså, och var ännu en gång över lite snabbare än förra året. Tiden går ju fortare och fortare för varje år man lever säger dem, så vem är förvånad egentligen.

 

Idag är det 11 dagar sedan jag fick jullov men endast min 4:e lediga dag. Har nämligen hängt på donken alla andra dagar, och jag ska inte klaga för jag har hur roligt som helst och pengar tackar man ju heller inte nej till. Igår när jag var ledig och det varken var julafton eller juldag satte jag igång med mitt gymnasiearbete, tyckte att det var dags att få gjort skiten så fort som möjligt och har skrivit en bit och förhoppningsvis blir jag klar innan lovet är slut. Helt sjukt att skolan faktiskt känns rätt under kontroll, för en gångs skull.

 

Insåg precis att jag nästan inte skrivit någonting här den här hösten men det har kanske inte hänt så mycket som är värt att skriva om. Eller hänt mycket har det, men mest sådana saker man helst håller för sig själv och bearbetar ensam, sånt som bara stannar på insidan och aldrig kommer längre än så. Ungefär så har hela hösten känts, en lång, lång resa inåt, men en nyttig sådan. Förra året handlade den här bloggen mest om skolan och hästar, eller det är väl vad hela mitt liv handlade om och eftersom bloggen handlade om mitt liv så ja, logiskt liksom. Men la ju av med hästeriet och en stor bit av mitt liv föll bort och ersattes med annat. Jag kan inte påstå att jag saknat det så mycket under månadernas gång, jag har varit upptagen med så många andra saker att det helt enkelt inte funnits rum för sådana tankar. Men de senaste veckorna har jag förstått att det som jag lämnade för några månader sedan förmodligen aldrig någonsin kommer tillbaka, i alla fall inte på det sättet, och det gör fan ont att tänka så. Jag kan inte påstå att jag saknar kylan och mörkret och att behöva åka ut i ultrakylan efter skolan och gå genom skogen ensam i mörkret, jag ryser bara jag tänker på det, men jag saknar mina vänner, både människorna och djuren och att inte veta när jag nästa gång kommer få galoppera på en häst genom yrande snö i solnedgången eller över en sommaräng igen stör fan hela mitt medvetande. Nej det är svårt ibland att acceptera att tiden går framåt och livet ständigt förändras, och som en människa som är otroligt bra på att blicka bakåt kan jag inte precis påstå att det blir lättare med åren.

 

 

Nu blev det rörigt men det blir kanske lättare ju oftare man uppdaterar, så ska försöka komma igång och skriva lite mer frekvent för det är ju rätt kul och skönt att skriav av sig lite faktiskt, och alltid festligt att titta tillbaka på i framtiden. Imorgon ska jag jobba hela dan, 11-20 närmre bestämt, och i övermorgon är de ju nyårsafton och partytime. Jobbar dock dagen efter hehe men känner att jag inte kan klaga allt för mycket då jag börjar 13, kunde varit mycket väre lix. Nu ska jag stirra på mitt gymnasiearbete lite till innan jag deckar av tristess. bye.