Jag vet ju sen länge att jag är dum i huvet så det är ingen nyhet. Men nu undrar jag om jag håller på att tappa greppet på riktigt. Har suttit framför datorn konstant i tolv timmar och försökt skriva en essä om ondska, kommer ingen vart och har börjat om 500 gånger. Just nu handlar den om hur ond jag själv är som inte har läst ut boken som hela essän ska grunda sig på, stabilt hahah, kanske faktiskt kör en yolo och skickar in den. 

 

Är på vippen att börja gråta hela tiden också för att jag är så jävla trött på livet och för att jag mår bättre än jag gjort på länge. Jag är typ lycklig, men har sån ångest för så mycket, och det är väldigt oklart och förvirrande att jag bokstavligt talat inte vet om jag ska skratta eller gråta och pendlar mellan varje ungefär en gång i halvtimmen. 

 

Imorgon ska jag till stallet och funderar på att göra det hela till en videoblogg, funderar även på om det är möjligt att helt skippa sömnen inatt och åka direkt till stallet imorn bitti och köra ett dubbel-dygn, det känns åtminstone som den bästa planen hittils om jag ska lyckas få klart den här helvetsessän. 

 

Förstår helt ärligt inte riktigt livet för tillfället, så ni får ursäkta.